Blomsådd

Den underbart söta lungörten dock ej frösådd......

Idag har vi planterat blommor sonen och jag. Jag vet inte om det är flera som gör som jag men det blir väldigt oplanerat alltihopa. Först ska man samla ihop fröpåsar som kan ligga lite varstans (nya har jag inte köpt i år än) och sedan ska man hitta en ledig plätt i rabatterna. Det är inte det lättaste men först och främst har det blivit glipor där kirskålen har varit och än så länge har inte allt brett ut sig så mycket. Sedan pillar man ner frön där de får plats. Oj då man kanske skulle läsa på påsen vad som står.. Skulle den sättas först i maj? Det går nog bra än då. Bäst före datum sept. 07, det blir spännande och se om det gror över huvudtaget. Oj den skulle ha såtts grunt och den djupt, allt blev nog på samma nivå. Och sedan ska man vattna i fårorna! Vilka fåror? Inte kan det stå i fåror, här strör vi ut för ett vildvuxet resultat och vatten det får man skvätta på lite efteråt, men vart satte jag nu fröerna? Tror ni att det blir några blommor av detta? Jag är optimist och förresten ska jag så i växthuset och vart ska det annars få plats någonstans?

Sonen tror att det är sommar i April, nordlig vind, +10 grader men sol var det ju....

Varför finns kirskål?

Så var det äntligen ledig dag, vackert väder och tid att fara till landet. Det är så underbart när solen lyser och när man får så mycket energi. Idag har jag skrubbat och tvättat, både utomhus och inomhus och naturligtvis legat på alla fyra i rabatterna. Varför finns kirskål? Varför finns det kirskål i mina rabatter? Varför finns det sådana mängder och varför går det inte att utrota? Om man precis har rensat en plätt väldigt noggrant, tar en kaffe-paus och sedan går tillbaka till plätten så har det vuxit upp nya under de fem (nåja tio) minuter man varit borta. Maken var på taket i dag och undersökte skortstenen (man blir lite lätt nervös när han ska upp och spatsera som Madicken på taknocken och ett tag undrade jag om och han tänkte dyka ner i skortstenen likt självaste jultomten). Vi kan säga utan att överdriva att skorstenen behöver en omfattande renovering.

Det är otroligt lätt att bli stressad när man tänkter på allt som ska göras och vad man bör prioritera men som min kloka väninna sa: Man ska försöka att inte tänka på allt som man bör göra utan glädja sig åt det man har gjort. Så sant, det ska jag försöka ha som mitt nya motto.

Glad påsk!

Konto för krattor och sekatörer

Varför gör de inte hållbara redskap nu för tiden? En kratta måste ju hålla även om man är inne i buskarna och försöker komma åt löven. Bildbeviset kommer här. Kan nämna att jag har skaplig träningsvärk i dag och i natt kändes det som om ryggen skulle gå av eller att sängen åtminstånde hade gjort det. Maken förklarade glatt i morse att så är det när man helt otränad ger sig i kast med krattning. Vadå otränad? Nåja, sedan har vi ju även dessa sekatörer som alltid har en tendens till att försvinna? I går hittade jag bara en vanlig sax att klippa ner det vissna med och i dag hittade jag inte ens den. Slår vad om att alla ligger i komposten. I höstas fick jag jordgubbsplantor av en kollega som jag planterade ut där det fanns plats, i grönsakslandet. I går grävde Maken om i grönsakslandet och i dag när jag tittade såg jag några förtorkade jordgubbsplantor som låg i ett hörn. Undrar vad han trodde att det var för ogräs????? När jag sa det till honom sa han: Du kunde väl ha sagt något!

Lägger in några före och efter bilder av vårstädningen.

Överraskning på torpet....

Äntligen är då våren, solen och värmen här och det är dags att bege sig ut till torpet. Mest är det trädgården som ska snyggas till, jord ska ut, buskar ska klippas, löv ska krattas, vattentunnor ska ut och jag vet inte allt. Massor att göra! Chocken när vi öppnar dörren till torpet är stor. Visst vi har alltid haft möss som har kommit in men någon större skada har de trots allt inte gjort, det känns mera ofräscht där de har varit. Men nu, det kändes som om de hade gått bärsärkagång och knaprat på det mesta. Nu är det krig, antingen är det de som försvinner eller också är det jag. Nu ska vi börja och se till att täta överallt så att de små monstren inte kommer in. Råttgift är inte att tänka på för vi har nämligen en liten söt kattuggla som bor i ladan och hon ska ju inte komma till skada.

Så här såg det ut i hallen. De har till och med knaprat på pallens sittyta!

In i skafferiet har de också tagit sig - trevligt... (tur att det inte var så mycket där inne)

Men nu ska det bli ändring på det. Först och främst ska det tvättas och skrubbas. Sedan det hallen som ska förnyas med att vi ska sätta upp råspånt på väggarna efter det att vi har tätat till alla synliga springor. Inte en glipa ska få finnas längre, som sagt var, nu är jag på krigsstigen.

Mitt lilla torp!

Ska väl skriva vårt lilla torp istället men saken är den att det är jag (och råttorna/mössen) som älskar torpet. Maken och Sonen är väl mera måttligt roade när pratet om att åka ut till stugan kommer på tal. Det är ett litet soldattorp med tillhörande byggnader så som dass, lada, källare och bod. Vi har haft det i ett antal år nu, har våra små projekt, pysslar och plockar men av någon anledning så förvandlas våra, på vintern, stora planer till en liten tummetott. Engagemang, tålamod och pengar tryter vart efter vår och sommarmånader knallar på, när hösten är slut känns det rätt så skönt att bomma igen allt i väntan på nästa vår. Men nu ska det bli ändring på det! Jag har nämligen förklarat krig mot de övriga som också älskar stugan....